torsdag 9 september 2010

Sjukt kul

Fan vad vi skrattar åt den här reklamen!!!! Ok, mest jag och Jenfa...

Så jävla borta, söt förvånad! Jag måste erkänna att jag inte är någon djurfantast- men den här vill man ju liksom bara krama ihjäl!

<3

Galen middag

Med Brallan som ansvarig för underhållningen..

Mys med Jenfa

Hemma hos pappa! Mamma är också här så brudarna är i extas!

Anneli bjuder på ett leende från hjärtat

Hon var med oss brudar på vallonen!

.........

Lunch/fika på vallonen

Lite knep

Som gör min vardag lite lättare..... När vi har åkt bil någonstans och står på en parkering, och jag lastar ur brudarna, vagn, väska och grejer...

Så får brallan sätta händerna på bilen och vänta! Tjohoooo! Jag blir lika glad och förvånad varje gång det funkar!!!!

Plötsligt händer det; man får liksom bara till det! <3

Wohooooo

Köket städat och golvet skurat.

Jag vet inte vad det är med mig! Bara att passa på när man får galna idéer! Hihi

Soffan är överskattad

Alice har hittat en bättre lösning! <3

.................

Pierre måste iväg på affärsresa - igen... På lördag åker han till Afganistan. Känns lite sådär pruttigt....

Haken med mannen som sagt... Men vad ska man göra? Bara att fokusera på alla goda stunder med honom och sidor hos honom. Han är ju trots allt bäst!

Jag har aldrig upplevt så mkt omtanke, kärlek och stöd hos någon. Han kom in i mitt liv och bara tog paketet, kaoset! Han har inga egna barn men tar mina helhjärtat! Gör så mkt för dom! I allt han gör integrerar han "the girls".

Vaknade imorse och hittade fina ord på bordet...

<3

Gårkvällen

Blev inte riktigt som planerat.... Pierre bjöd på god mat som vanligt, fast nu var mamma, pappa, Jenfa och vi brudar med! Allt var bra från början! Här på bilden håller Pierre och Jenfa på med förrätten.

Sen spårade middagen ut lite... Mina två barn hade tydligen bestämt sig för att ta fram sina sämsta sidor- någonsin! Skrik, gap, gråt och matvägran... Suck...

Tråkigt värre när min kille anstränger sig som han gör... Nåja... Vi överlevde... Hihi

Har pratat med Alma idag. Hon kom till mig i morse och bad om ursäkt för igår. Sen förklarade hon att ville sluta igår, ville bli snäll, "men det gick liksom inte mamma! Jag blev bara jobbigare och jobbigare!?!"

.......... Min stora förnuftiga tjej, ibland glömmer jag att hon faktiskt bara har levt i fem år... Hon är ju alltid så himla snäll och lyssnar... Klart att även hon har rätt att flippa ur ibland! <3