Alma: "men guuud så bra att du inte bajsade i vattnet Alice, vad duktig du är!!!" (brallan höll stolt med fast hon var lika chockad själv!)
............den största frågan av alla: vad fan gjorde man utan sina barn!?!? Mina håller mig på jorden, levande... (o jävligt upptagen).
Jag är utan mina barn varannan helg, och får ibland panikattacker.. Ser deras saker ligga överallt och deras tomma sängar... Måste höra deras röster på telefon.. Tur som fan att jag jobbar bort helgerna brukar jag tänka, så dom går relativt fort ändå!
Som jag sa till En vän häromdagen; eloge till er mammor som måste vara ifrån era barn halva tiden... Ojoj...jag har haft "tur" och jag är tacksam och tänker på det dagligen. Vet att det kan ändras en dag, men jag njuter tillfullo så länge och har gjort i snart två år!
Att jobba helg ger mig också en helt annan vardag med mina tjejer! Dom slipper Tidiga morgnar och långa dagar på dagis! 15 timmar pedagogiskt tid på förskola. Och vill vi dra iväg på äventyr- kan dom vara lediga!
Jag vet att jag har mer tid än många mammor önskar att dom hade.. Jag har det bra- och jag vet och värdesätter det högt!
Jag suger åt mig allt jag får av tjejerna, dom är små endast en gång och tiden går ruskigt fort! Det står inte på förrän dom smäller i dörrar i tycker man är pinsam och vill knappt vara hemma... :-(
Gäller att leva NU och njuta av allt det där vardagliga! Syskonbråk, morgonbestyrer, stök, skrik, kaos... Det är ju just dessa saker jag kommer att sakna och minnas- med ett leende på läpparna!!!!
