
Känner mig känslomässigt körd. Tur att jag fick brudarna igår, behöver deras närvaro, dom är min trygghet. Dom håller mig upptagen och det behövs nu. Har tusen jävla frågor och funderingar som jag säkert aldrig kommer att få svar på.. Månader spelas upp i mitt huvud och känns dom att skallen ska explodera...
Nä. Idag ska vi fira min stora skatt som fyller 6 år imorn. Familjen kommer hit och vi ska ha det bäst!
Önskar att jag kunde ta ur hjärnan och hjärtat ur kroppen, lägga i en jävla burk så livet kunde flyta på lite bättre bara.. Men men, livet är hårt, men det visste jag ju redan!!! Måste jag påminnas IGEN?!?!?