måndag 20 februari 2012
Top Model Sverige
Whitney Houston
Men ngt som faktiskt irriterar mig är det faktum att vi människor ska behöva förlora folk innan man bryr sig. Sån hysteri, så många som länkar låter och delar inlägg... Men för ett halvår sen?
Har suttit och tittat och slutet på verkar hennes liv ganska tragiskt... Inte fullt så glamoröst som många kanske trott.
En tragisk kommentar i dokumentären: att Whitney, precis som Michael Jacksson är nog mer värda döda än levande :-(
Nä- hon har en plats i mitt hjärta, växte upp med hennes stora hit. Hennes död kom onekligen som en chock och det är en stor stjärna världen gått miste om <3
Men vad jag nu HATAR är all den vidriga pengakarusellen som är igång! Usch att det alltid ska tjänas pengar på folks död och tragedier! Och att det nu ska luskas fram saker i hennes privatliv som folk ska gotta sig i.. Bläääää
Nä- jag väljer (förutom detta inlägg) att hedra Whitney i tystnad och minnas henne som hon var på sina glansdagar. -som den stjärna hon var.
Slutgiltiga lösningen:
Så vi har fixat såhär fiffigt! Och helt plötsligt är det rena busborgen här hemma!
Här står Alma och ber Alice flytta sig, medan Alice vrålar: "Men jag är ju död fattar du väl?!?! Oj! FÖRSTÅR du väl?!?!? "
Haha hon lyssnar på mig ibland- FAKTISKT! ;-)
Ibland undrar jag....
Slår mig ibland att jag faktiskt lyckades få de mest tjejigaste brudarna... Så mycket Krims krams, skor, sminksnack, nagellack och framförallt det här håret!
Hihi känner mig ganska tjejig själv- men dom här två slår mig med hästlängder!
A la cart- tjejmiddag
Och allt jag behövde göra var att koka lite pasta ;-) perfa!
Tom skafferiet rensat!
Lite majs, pasta, makaroner, nutella, dolmio-sås... Och visst är han inte helt ute och cyklar! ;-)
Sötisar
Med andra ord: hennes bitterhet är inget som noteras ;-)
Men söta är dom när dom umgås <3 <3 värmer hjärtat så så mycket.
Skumt dock att min iPad ligger bredvid och dom sitter med lilla ipoden och kollar på youtube-klipp ;-)
Börjar bli tomt
"men Guud vad liten tv mamma!" vrålade Brallan ;-)
Seriöst så kanske det inte är SÅå mycket kvar att packa, men måste erkänna att jag har lite panik utan Pierre... Utan hans organisation, hans effektivitet.. Hans energi..
Men men förhoppningsvis kommer världens bästa "SPEEDY GONSALES" i veckan och tar över organisationen. ;-)
Off he goes!
Men håller han om mig.. Och jag lugnar mig... Vi är på väg mot ngt nytt, något större och framförallt: ngt gemensamt
Men det är underbart att han förstår min panik och respekterar det och är stolt över mina framsteg.
Nu vill jag bara knäppa med fingrarna och vara DÄR!
Ett litet utbrott
Hon tyckte att livet kändes lite orättvist... Att hennes rum plötsligt är ett "skrotrum", att alice har mer grejer kvar... Att hon tycker det är jobbigt att dela rum med Alice...
Min stora skrutta. Inte ofta hon protesterar, inte ofta hon visar missnöje.. Så... Vi pratade länge och jag sa att jag förstod henne. Förklarade att den här flytten gör det jobbigt för alla, att vi måste hjälpas åt och försöka vara positiva för allt som väntar..
Och så sa jag: från och med idag kan du och jag dela rum om du vill?!?
Så sken hon upp. Så nu är vi roomies hon och jag <3 <3
Iofs hörde Brallan våran konversation och skrek: JAG VILL OCKSÅ DELA RUM MED ER!!! Hihi
Så: fortsättning följer ;-)
Mr noga
Behöver jag säga hur det hade varit utan honom? Hihi
OMG!
Efter frukost (och efterrätt ;-) ) är det som att trycka på en knapp- och han bara köööör! Han blir ju borta över flytten (den andra) till arena men det känns som att han redan klarat av mer än halva flytten liksom <3
Innan dagis
Åkte och lämnade Alma till 08.30 och Brallan stannade hemma med Pierre en stund- så smidigt!
Men nu är hon lämnad och jag shoppar lite frukost till mig och min manfriend- i eftermiddag åker han till Chile :-(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
