söndag 10 oktober 2010

Igår

Igår efter jobbet, utanför Coop bröt jag ihop...kände mig som ett psykfall...

Hade väntat samtal på samtal från Alma i timmar och tappat hoppet... Kände mig ledsen och besviken att någon annan har makten att låta mig prata med mitt barn när jag vill.... När;

HON ringer!!!! Hjärtat studsade och i andra änden finns den minsta och finaste rösten i världen!!!!! Vi pratade på en liten stund sen säger hon;

"mamma, vet du? jag ser dig fast vi inte pratar"

-hur menar du nu? Ööhhh tänkte typ videosamtal, kort, högtalar... ????

"i mina tankar! Då ser och hör jag dig hela tiden!" " och vi kramas"

................. Ett hugg i hjärtat.... Och så vrider vi om lite.... Sådär ja.... Tårarna sprutade och jag kämpade som fan för att låta normal.

Vi pratade lite till och hon berättar lite smått och gott, pratar om galna Brallan... Och att vi ses imorn (idag). Iiiiiiiiii

Ojoj vad den här lilla människan vänder upp och ner på min värld! Shit. Min stora skatt. Så förnuftig, lillgammal och underbar.

Så lite det behövs, en liiiten dos av mina barn när dom är borta och jag är människa igen!

Nä- mobiler i julklapp ska dom få!!!! (skämt) men seriöst- skönt det vore att kunna kommunicera när man vill?

Men det kommer så småningom!

Idag är det i alla fall SÖNDAG; min absoluta favvodag! Mina brudar kommer hem. <3 <3

1 kommentar:

Anonym sa...

Åhhh jag blir helt rörd....=)
Sofia