Precis i början pratar vi om ormar... (min största fobi), ser en kille på håll och säger till varandra; ska vi fråga om han såg någon orm? Hihi nä... Tänkte vi...
När han sedan passerar oss säger han: jag såg en orm därborta, så ni vet!!
PANIK!!!!!! Hjärtat slår fortare, gåshud och bara aaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Av ren automatik vände vi (så klart). Usch och bläää för dessa vidriga varelser som förstör min löprunda!!!
Så för att göra en lång historia kortare; så går till oti istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar