Måste ventilera vidare...

På min mobilincident! Det slog mig hur mycket livet förändrats på typ 15 år? hallå!!! Mobiltelefon, vad var det då? herregud! Hur gjorde man? Hur klarade man sig?

Nä, tycker att det är lite läskigt! Tror inte man förstår hur viktig mobiltelefonen är förrän den är borta! SHIT! Jag åker med mina barn, som för övrigt bara vill hem... Letar och letar, funderar, svär... Kommer hem - Jag springer in till min granne, Anneli!

Men hallå!!! VART ÄR MIN GRANNE LIKSOM???? steg 2

FACEBOOK, inte för att folk på fb kan trolla tillbaka den... steg 3

MSN, försöker förjäves få liv i min bror, ingen där, då loggar Marc in. PANIK, min mobil e bort!!! " ska jag komma och vi letar tillsammans?" "ja tack"... SHIT

Till råga på allt så var Alma jättetrött efter dagis idag, kommer hem och vägrar ta av sig skorna, lägger sig på soffan och bara vägrar.. "ok" tänkte jag, ungen får fasen ha skorna på sig hela dagen! Sedan ser hon ett foto: på mig och mina kusiner när jag var i Chile typ 2003, sen frågan hon: VILKA ÄR DET OCH VART ÄR JAG DÅ??? men herregud lilla gumman, mamma var ung då, du fanns inte!UUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄCCCCCHHHHHHH (gallskrik), Alma blir alltså helt hysteriskt för at

t hon inte finns med på bilden... "VARFÖR, jag vill också vara med på den bilden med dig!!!!"... shit...

Jag anser mig ha ganska mycket tålamod, i alla fall när det gäller mina barn, jag är bra på att diskutera, resonera, lungna mina barn, MEN HERREGUD!!!!! inte NUUUUU

Resten vet ju ni, men usch. För er som inte vet, har jag inte heller någon hemtelefon. Så utan mobil sitter jag i skiten...

Nä, aldrig mer, nu jävlar ska jag bli ordningssam!