Mina ljusglimtar, mina älsklingar, mina 2 anledningar att man ibland står ut med allt skit som verkar drabba mig... Usch vad vore man utan barnen törs jag inte ens tänka!
När allt känns skit o det känns som att någon däruppe har bestämt sig att göra livet surt för mig och elände efter elände infinner sig, är det tur att jag har mina brudar som tar ner mig på jorden o ger mig en anledning att kämpa vidare, se slutet, blicka framåt...
Idag har jag o Alma inte lämnat lägenheten... vår lilla trea liksom, men ändå har vi haft fullt upp! Härjat, haft disco, lagat mat, tvättat... Spydde inget mer under dagen och fick tillbaka aptiten me! Nu ligger båda tjejerna o sover o jag bara hoppas att det inte blir Alice tur inatt att spy... Snälla håll tummarna för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar