Off he goes!

Nu har min sambo åkt. Känns sådär... Tidigare idag bröt jag ihop (haha är vi brudar kanske lite känsliga idag eller???).. Allt kommer liksom ikapp och flytten är verkligen så nära!!! Vår tjejlya... All historia och den krokiga vägen hit...

Men håller han om mig.. Och jag lugnar mig... Vi är på väg mot ngt nytt, något större och framförallt: ngt gemensamt

Men det är underbart att han förstår min panik och respekterar det och är stolt över mina framsteg.

Nu vill jag bara knäppa med fingrarna och vara DÄR!