tisdag 23 juni 2009
En tankeställare
I fredags natt gick arbetskollega tragiskt bort. Vi fick beskedet på lördag förmiddag av vår chef.
Blev helt ställd, paff, tagen... Så ofattbart, så sorgligt, så orättvisst! En människa med inget ont i sig, jobbat där så länge, alla visste vem han var, hur han var. En person som bara alla måste känna till. Han var alltid glad o pratsam (i alla fall med mig), hade en massa tok för sig, så härlig! FASEN!
Resten av min lördag blev kaos. Jag bröt ihop på jobbet, allt blev bara för verkligt, så påtagligt! Jag kunde inte sluta gråta. Till slut gick jag hem!!!
O pussade på min mamma o mina barn som fortfarande e i livet. Det slår mig att vi bara har livet till låns, ingen vet hur länge man lever. Här går man o gnäller o surar ibland, när man egentligen borde leva livet fullt ut!!!
Allt detta gjorde att jag tog mig i kragen och hörde av mig till människor som betyder mycket för mig och som av olika anledningar behövde höra att jag bryr mig om dom! Kändes bra, tunga ord att skriva men det gick.
Så mitt tipps till er mina kära läsare: Älskar du någon - SÄG DET, VISA DET, saknar du någon - SÄG DET, ångrar du ngt; SÄG DET, imorgon kan det faktiskt vara försent...
och framförallt, livet e fasen för kort (kan vara kortare än man tror) för att älta, vara bitter och deppa! Livet är en gåva - omfamna det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
