Tjejlunch

Anneli joinade och det var skönt att få ut lite bittrationer (dom var varnade). Sköna brudar dessa två alltså!

Nu; 8 snabba, eller långsamma (whatever)

Dagen

Tog mig i kragen- ett spinningpass, psykutbrott i omklädningsrummet senare (sorry Ida) tog vi TRAPPORNA (Ida tvingade mig) ner ÅTTA våningar (efter spinning liksom) och hade en lunchdate.

Labil som få

Den här veckan är pest och pina- inte bara för mig...

Jag och Pierre går om varandra (tur i oturen kanske) och de få stunderna vi ses är jag bara less, ledsen, förbannad. Igår gjorde sötisen i ordning fika åt mig när jag kom hem och jag satt och tittade på tjejernas pepparkakshus och liksom bara bröt ihop...

Pris för världens sämsta flickvän en vecka som denna vore på sin plats!

Nä- skumt, känslan av att nästan vara utanför kroppen och se mig på autopilot (klick ni vet), utan tjejerna tappar jag gnistan, orken och lusten. Sorgligt och måste vara otroligt jobbigt för människor i min närhet.

Kommer jag någonsin att vänja mig? Kommer jag någonsin att kunna "fånga dagar" även utan dom? Nä- gräva ner mig i sängen en stund och böla klart innan jag måste ta mig kragen.