Några ord...

Vill bara säga några uppmuntrade ord till vänner, personer som jag vet befinner sig i situationer som liknade min egen: ta steget ut, ta kontrollen över era liv, värdesätt er själva högt o gör det som hjärnan säger åt er att göra! Skulle säga hjärtat, men den rackaren ska man nog lägga åt sidan! Hjärtat helas med tiden o det finns ett liv efter ett uppbrott! Livet blir ju faktiskt vad man gör det till! Själv har jag vart till helvetet o vänt, suttit På botten o skrapat, men huvudsaken att jag tog mig styrkan att prioritera mig själv! O jag har lärt mig Så mycket, både om andra människor, vilka man kan lita På o framförallt saker om mig själv! Saker som jag inte trodde fanns i mig eller som gömt sig jävligt länge! Nu är det so ME-time! Ska inte ljuga o säga att det bara är kul hela tiden, men fasen- det är i alla fall MITT liv o MINA val! O man klarar sig, Så jävla bra ensam, med hjälp av goda vänner, familj, o trevliga människor som kommer in i ens liv när man minst anar o ger en en hopp, hopp om att fasen- man e inte slut som kvinna, o den dagen jag känner mig redo o lite mindre anti-killar-förhållande liksom Så kommer även jag att jag att få uppleva kärlek igen! Tills dess ska jag njuta av livets goda stunder o överraskningar tillsammans med mina underbara brudar!! Wohoo!