Jag och Pierre går om varandra (tur i oturen kanske) och de få stunderna vi ses är jag bara less, ledsen, förbannad. Igår gjorde sötisen i ordning fika åt mig när jag kom hem och jag satt och tittade på tjejernas pepparkakshus och liksom bara bröt ihop...
Pris för världens sämsta flickvän en vecka som denna vore på sin plats!
Nä- skumt, känslan av att nästan vara utanför kroppen och se mig på autopilot (klick ni vet), utan tjejerna tappar jag gnistan, orken och lusten. Sorgligt och måste vara otroligt jobbigt för människor i min närhet.
Kommer jag någonsin att vänja mig? Kommer jag någonsin att kunna "fånga dagar" även utan dom? Nä- gräva ner mig i sängen en stund och böla klart innan jag måste ta mig kragen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar