Nä- den har legat och grott under ytan, krupit närmare under kvällen och gör nu storslagen entré! Jävla skitångest!
Ligger med min stora skatt, min förstfödda, min älskade, förnuftiga och underbara tjej.
Jag vet vad hon känner- vi har ju pratat mkt, och det gör inte det hela lättare! Önskar att jag vann några miljoner och inte behövde jobba, och så klart att dom aldrig lämnade min sida!!! Jag har skapat dessa skatter, haft dom i MIN kropp (fina ärr-bevis) och satt dom till världen!
Sedan separationen feb, snart 3 år sedan har det liksom varit VI TRE (förutom varannan helg). Mina barn blev jmin räddning och stöd när allt rasade och vi skapade oss trygghet, oavsett vad som kom och gick- stod vi tre sammanlänkade och stadigt på jorden.
Det faktum att jag jobbade ständig helt typ lika länge- gjorde att jag kunde njuta av mina barn till Max! Jag valde bort saker på helger- men var aldrig ngt som kunde väga upp mot att ha dessa lediga dagar med dom. Vi har verkligen haft det bra- jag vet! Och är otroligt tacksam för det <3
Dessa viktiga år, när dom varit så små: kommer aldrig tillbaka och jag har njutit och fångat tiden maximalt!
Men nu är läget förändrat; Alma har börjat förskoleklass, jag blev tvungen att börja jobba 4-skift och vi har börjat med varannan-vecka-liv. Vilket jävla påhitt säger jag!!!
Nä- ni får kalla mig ego- rör mig inte i ryggen- det här är MIN blogg och MINA känslor och stör det dig?
Läs då någon annans blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar