Haft dom typ en månad nu, men känns som en vecka. Egentligen ska bytet ske måndagar men blev special nu när han varit bortrest. Jag lyckades byta skift igår och idag men imorn är det eftermiddag som gäller- resten av veckan och jobb hela helgen..
Det är tänkt att det ska vara såhär. Mån- mån när jag har em och helg. Hur det känns?
Som att en jävla lastbil kör över mitt bröst, om och om igen. Får panik och svårt att andas vid tanken. Fan.
Almis är lite orolig och undrar exakt HUR många dagar, och om vi kan ses ändå? Drygt.
Planen är att sova bort förmiddagarna och fokusera på att försöka att få tiden och dagarna att gå fort. Jobbar ju trots allt konstant. Men fan alltså!!!!
Saknar min manfriend just nu, en riktig manssked som håller om mig, pussar på mig och säger att det kommer att gå bra...
Nä- försöka sova nudå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar