Hon lever min största dröm. Ngt jag tänkt sedan dagen efter Alice föddes. Är så sjukt avundsjuk samtidigt som jag är sjukt glad för hennes skull.
Jag tror mig förstå den jävla känslan av att aldrig slappna av, ångesten som finns: dag som natt.
Nä. Hur mkt pengar läggs det på dyra jävla bilar och sånt! Har man möjlighet och lider borde man satsa på sig själv. Vi lever trots allt bara en gång. Är det verkligen meningen att man ska ha denna ångest resten av livet!?!?!?
Jag har läst massor på internet, varit i kontakt med Akademikliniken tidigare, googlar och läst bloggar. Och alla verkar ha ngt gemensamt: dom ångrar att dom väntade så länge, att dom inte gjorde det tidigare...
You go girl!!!! Fy fan vad bra det kommer att bli!!!!
1 kommentar:
Tack Paulina gör dina omtanke och dina tankar!
Just för tillfället ska jag har smärtstillande om tio minuter så jag känner mig lite överkörd men i dag är även dagen då jag får åka hem!
Om det har varit värt det?
Även fast jag inte sett det färdiga resultatet än så JAAAAAAA! Önskar att alla som behöver hade samma möjlighet som mig!
Kram kram!
Skicka en kommentar