Ojoj

Mitt i känslostormen och tårarna som sprutade... (daaa så klart) kommer Alma in... Och blir genast jätteorolig!!!

Så det blev känslosamt värre... Berättade att jag kände igen mig, den dagen jag mötte dom för första gången...

Och där satt hon- så stor i mitt knä, så underbar! Lärt sig cykla utan stödhjul liksom...

Usch tiden går fasen på tok för fort! Som sagt: vart e pausknappen!?!???