Som ni vet skiljer det typ 4 månader mellan våra separationer. DET om något känns som ödet!!!! Vad är oddsen att vi hamnade vägg i vägg, två barn var... Shit vad läskigt!!! Och herregud vad vi hjälpte varandra!!!! Tog oss upp och fasen vad kul singelperiod vi haft!!!!
Mycket skratt och tårar, många killdiskussioner, en hel del tjejsnack och galna stunder!!!!
Ååååhhhhh!!!! Allt händer av en mening och jag är nu, efteråt tacksam över allt skit (även om det var jävligt hårt), för det har lett mig till den jag är idag. Starkare och säkrare än någonsin på vad jag vill ha, vad jag kräver och vad jag aldrig mer någonsin skulle acceptera.
På köpet, på vägen dyker min prins upp... Ojoj så oförberedd och anti jag var!!! Men han gav inte upp och kämpade för mig och min värld. Mitt kaos. Mina tjejer. Kämpade och lyckades till slut att riva ner mina murar...
Gissa om jag är tacksam idag att han han inte bara gav upp?
Vill inte ens tänka tanken om hur mitt liv skulle ha sett ut om saker och ting varit annorlunda... För jag älskar mitt liv- precis som det är! Med alla mina motgångar som härdat mig!!! Mina vänner och familj som stått vid min sida och mina brudar. Vi tre- dom tre musketörerna liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar