Seriöst...

Ska det vara såhär drygt att kommunicera med X??? Shit, det är ju liksom några år kvar... Nä, dom minsta sakerna blir mosterstora och så jävla jobbiga. Tråkigt tråkigt... Blir sjukt avundssjuk på folk som har en vettig relation med sina x! Att kunna ses utan tjafs, prata om barnen och ha det sådär vuxet behagligt... Men men man kan inte få ALLT i livet, och det är väl bara att gilla läget. Jag har ju faktiskt så sjukt mkt annat som funkar i mitt liv så det vore väl rent av girigt att be att DETTA ska funka OCKSÅ? Men det är klart, jag har tydligen en tendens att "bara tänka på mig själv" så.... Hi hi